I lordags akte vi med buss fran Surfers till Bundaberg, en resa som tog cirka 11 timmar. Vi anlande klockan 23.00 pa kvallen, utan nagontstans att bo. Vi hade ringt alla hostel i staden under var bussresa, men antingen var de fullbelagda eller sa checkade dom inte in gaster efter klockan 18.00. Vi var dock ratt lugna och resonerade sa att det sakert fanns nagot motell som kunde erbjuda oss en sangplats. Nar vi hoppat av pa bussstationen och konstaterat att det var bade kallt och morkt gav vi oss ut pa jakt efter logi for natten. Jag gick forst, medans Johanna stannade och vaktade bagaget. Ganska snabbt konstaterade jag dock att Bundaberg kunde liknas med norrlands arjeplog (eller liknande) vilket betyder att det inte fanns liv sa langt ogat kunde na. Vi hittade med andra ord inget boende inom gangsavstand och bestamde oss istallet for att haffa en taxi som kunde kora oss till narmsta hotell/motell. Sagt och gjort, dock gick det inte riktigt som vi tankt oss. Vi akte runt i sakert 45 minuter, men overallt mottes vi av skyltar med "No vacancy". Tillslut fick vi helt enkelt ge upp och acceptera varat ode som uteliggare. Natten fran helvetet spenderades pa diverse harda bankar under stjarnorna tills vi i gryningen fann skydd pa macdonalds, hallelujah.

Morgonen efter, utan nagon storre somn i bagaget, lyckades vi fa tag pa ett hostel. Dock var inte mardrommen slut med detta. Personalen dar vi bodde var bade otrevlig och totalt oengagerad i underhallet av hostelet. Toaletterna saknade papper, duscharna var fulla av hartussar och golvet var kolsvart av smuts. Vi har upplevt manga olika standarder nar det galler boende pa denna resa ,men inget sa illa som detta. Nar vi sedan skulle laga mat i koket fanns knappt nagra redskap och plattorna tog en evighet att bli varma. Inte blev det battre nar vi upptackte att staden Bundaberg narmast kunde liknas vid en spokstad. Inget oppet, knappt en restaurang! Hur som helst sa forsokte vi svalja allt detta och trosta oss med att vi kommit till detta stalle for att dyka i stora barriarrevet. Vi gick in pa en dykfirma och bokade in en dagstur till 'Lady Musgrave island' dagen darpa. I samma veva bokade vi en nattbuss tillbaka till Surfers, vi var bada rorande overens om att detta var ett stalle vi inte ville stanna pa langre an nodvandigt.

Kvallen innan dykutflykten lag vi i godan ro och tittade pa litte "Playa del Sol". Plostligt ringde Johannas mobil och en kvinna beklagade att dykutflykten kommande morgon tyvarr blivit installd pagrund av vadret (Sjalvklart var det sporegn och totalt gratt i Bundaberg) . Vi tittade pa varandra med skrack i blicken da vi forstod att vi skulle behova spendera ytterligare en dag, utan nagot att gora, i Bundaberg. Johanna handlade i det ogonblicket snabbare an jag nagonsin sett nagon gora tidigare. Hon ringde inom loppet av fem minuter tre samtal och hade darmed fixat sa att vi fick aka med bussen redan denna natt tillbaka till Surfers, fixat boende pa vart gamla hostel och sett till att gubben fran dykfirman skulle komma och ge oss pengarna tillbaka for den installda dykningen. Det kallar jag willpower! Hur som helst sa loste sig det pa basta mojliga satt och vi kom tillbaka till Surfers dar vi blev valkommnade av varldens gulligaste Hostel-mamma samt en stralande sol! Slutet gott, allting gott.